C-reaktivt protein (CRP) är ett protein som produceras av levern, och dess nivåer i blodet stiger avsevärt som svar på inflammation. Dess upptäckt 1930 och efterföljande studier har befäst dess roll som en av de viktigaste och mest använda biomarkörerna inom modern medicin. Betydelsen av CRP-testning ligger i dess användbarhet som en känslig, men ospecifik, indikator på inflammation, vilket hjälper till vid diagnos, riskstratifiering och övervakning av en mängd olika tillstånd.

1. En känslig markör för infektion och inflammation
En av de främsta användningsområdena för CRP är vid upptäckt och behandling av infektioner, särskilt bakterieinfektioner. Medan en ökning av CRP är ett generellt svar på inflammation, kan nivåerna skjuta i höjden vid allvarliga bakterieinfektioner, ofta överstiga 100 mg/L. Detta gör det ovärderligt för att skilja bakteriella från virusinfektioner, eftersom de senare vanligtvis orsakar en mer blygsam förhöjning. I kliniska miljöer används CRP för att diagnostisera tillstånd som lunginflammation, sepsis och postoperativa infektioner. Till exempel hjälper övervakning av CRP-nivåer efter operation läkare att identifiera komplikationer som sårinfektioner eller djupa abscesser tidigt, vilket möjliggör snabb intervention. Det är också avgörande för att hantera kroniska inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit och inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), där seriella mätningar hjälper till att mäta sjukdomsaktivitet och effektiviteten av antiinflammatorisk behandling.

2. Kardiovaskulär riskbedömning: hs-CRP
Ett stort framsteg inom området var utvecklingen av högkänsliga CRP-tester (hs-CRP). Detta test mäter mycket låga nivåer av CRP, vilka tidigare inte kunde upptäckas. Forskning har visat att kronisk, låggradig inflammation i artärväggarna är en viktig drivkraft för ateroskleros – uppbyggnad av plack som kan leda till hjärtinfarkter och stroke. hs-CRP fungerar som en robust biomarkör för denna underliggande kärlinflammation.
American Heart Association erkänner hs-CRP som en oberoende riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Individer med hs-CRP-nivåer i det höga normala intervallet (över 3 mg/L) anses ha en ökad risk för framtida hjärthändelser, även om deras kolesterolnivåer är normala. Följaktligen används hs-CRP för att förfina riskbedömningen, särskilt för patienter med mellanrisk. Detta möjliggör mer personliga förebyggande strategier, såsom att initiera statinbehandling hos individer som annars inte skulle behandlas enbart baserat på traditionella riskfaktorer.

3. Övervakning av behandlingsrespons och prognos
Utöver diagnos och riskbedömning är CRP ett utmärkt verktyg för att övervaka en patients svar på behandling. Vid infektionssjukdomar är en fallande CRP-nivå en stark indikator på att antibiotika- eller antimikrobiell behandling är effektiv. På liknande sätt korrelerar en minskning av CRP vid autoimmuna tillstånd med framgångsrik hämmande av inflammation med immunsuppressiva läkemedel. Denna dynamiska natur gör det möjligt för läkare att justera behandlingsplaner i realtid. Dessutom är ihållande höga CRP-nivåer ofta förknippade med en sämre prognos vid tillstånd som sträcker sig från cancer till hjärtsvikt, vilket ger en inblick i sjukdomens svårighetsgrad och förlopp.

Begränsningar och slutsats
Trots dess användbarhet är en avgörande begränsning av CRP dess ospecificitet. En förhöjd nivå indikerar förekomst av inflammation men fastställer inte dess orsak. Stress, trauma, fetma och kroniska tillstånd kan alla förhöja CRP. Därför måste dess resultat alltid tolkas i samband med patientens kliniska historia, fysiska undersökning och andra diagnostiska fynd.

Sammanfattningsvis är CRP-testningens betydelse mångfacetterad. Denna biomarkör är ett oumbärligt verktyg i klinikernas arsenal, från att fungera som ett förstahandstest för akuta infektioner till att fungera som en sofistikerad prediktor för långsiktig kardiovaskulär risk genom hs-CRP. Dess förmåga att objektivt mäta och övervaka inflammation har avsevärt förbättrat patientvården inom diagnos, behandlingsvägledning och prognostisk utvärdering inom ett flertal medicinska specialiteter.


Publiceringstid: 17 oktober 2025